Byggnadsminnet Borghamn
Borghamns arbetslivsmuseum
Hamn och stenbrott

Ägouppmätning Wästerlösa

Ägouppmätning Wästerlösa, utklipp

Äldsta kartan som förtecknar "Wästerlösa kalkstenbrottet" handlar om en ägouppmätning av Västerlösa gård. Gården har under flera hundra år varit den enda bebyggelsen i trakten. Trots att stenbrytningen började omkring 1100, hade verksamheten en relativt liten omfattning, bortsett från stenbrytningen till Alvastra kloster (fr.o.m. 1143) och Vadstena klosterkyrka (1384–1430). Enstaka backstugor fanns dock i stenbrottsområdet.

Borghamn har inga naturliga hamnförhållanden. Stranden är långgrund. Bryggor byggda av stenkistor, som placerades på sjöbotten, var enda möjligheten för att utnyttja vattenvägar till transporter. Kartan visar en sådan lastbrygga vid stenbrottet.

Borghamn – från "Sverige framställt i teckningar", G.H. Mellin 1838–40

1814 byggdes en ny lastbrygga och två timrade stenkistor, vilket tog 1 576 dagsverken. Arbetet fortsatte 1815 då man sänkte sex stenkistor i hamnen.

Utbyggnad och reparation av hamnen var ett ständigt problem. 1816 byggdes en hamnpir. För att skydda lastageplatsen från den västra sidan skapades då stenpiren i väster med fem stenkistor och murades på med en kallmur. Samtidigt påbörjades piren på östra sidan med två stenkistor och västra piren förlängdes. Därmed hade man mycket mer skydd mot sjön än förr.

Nästa stora hamnutbyggnad ägde rum 1825. Då skapades vågbrytaren med 218 fots längd, och piren i nordost kompletterades med kallmur. En flottbrygga anlades för stentransporter och reparationsarbeten. Ett år senare stod södra lastkajen med järnvägen klar. 1828 utfördes ytterligare arbeten inkl. stenrensning i hamninloppet och hamnen stod klar.

1827 avslutade kanalbolaget sitt hyresavtal, och Per Ludwig Ekvall, f.d. kontrollör på kanalbolaget, efterträdde. Samtidigt stationerades pionjärkåren i Borghamn. Det sägs att Ekvall tjänade en förmögenhet på stenbrytningen. 1842 köpte han gården Attarp i Bankeryd, där han – efter en kort tid – blev mördad.

Skattläggningskarta, Borghamn 1842

1819 fattades beslutet att bygga Karlsborgs fästning. Bygget, som startades 1821, beräknades ta 10 år, dock hade man efter 25 år inte klarat av hälften. Leveranser av kalksten från Borghamn startade redan 1821. Slutvärnet (1844–1866) skulle dock bli den stora utmaningen.

1842 köpte staten kalkstensbrottet med hamnen och tillhörande byggnader. En detaljerad uppmätning och beskrivning gjordes till skattläggning.

Kronoarbetskåren stationerades i Borghamn och en arbetsstation (fånganstalt för straffarbetare) inrättades. Här befann sig omkring 100–120 värvade soldater, som hade dömts för ringa brott, lösdrivare och livtidsfångar och avtjänade sina straff respektive kapitulationstid.

Bebyggelsen hade skapats på gammal bruten kalkstensgrund och murad stengrund i sjön, uppfylld med kalkgrus. Området utanför den gamla strandlinjen är rött infärgat. Runt bostadshuset ("Kommendanten") hade en trädgård anlagts av påförd mylla. Kalkstensbrottet har varit delvis nedsprängt under sjöns vattenyta och fyllt med vatten. Brytningsområdet har egentligen varit ganska litet. De stora förändringarna skulle börja några år senare.

Byggnader som användes 1846: Bostadshus, kokhus, tre mindre kaserner, sjukhus och bostad för och bostad för underofficerare, bostad för officerare och fängelse, stenhyvelhus, vattenpump, två verkstäder, oxstall, smedja och våghus. Dessutom fanns jordkällare söder om bostadshuset, kalkugn vid östra backen.

Borghamn 1849-51

Borghamn 1853

Borghamn 1869

Bilderna ovan visar utvecklingen av bebyggelsen, kalkstensbrottet och hamnen mellan 1849 och 1869. Trots att kronoarbetskåren tillträdde 1842, förändrade sig bebyggelsen relativt långsamt. De första ritningarna till nya byggnader är daterade 1850 (barackförslag motsvarande den mindre södra delen av längan, som i dag heter "Omma") och 1852 ("gamla kasernen", "Långholmen", "Omma"). Den s.k. "gamla kasernen" med tre sovrum för 132 personer byggdes i 1850-talet och ersatte de tre mindre husen på samma plats, dvs. väster om den centrala bebyggelsen.

1860 tillkom i den sydöstra delen det nya sjukhuset med fanjunkarlägenheten och proviantlager, arrestceller och mangelrum i bottenvåningen ("lilla annexet", vandrarhemmets "Översten" och dagens "Husmor"). I 1860-talet anlades även officersmässan (senare turisthotellet, dvs. Ombergspensionatet) på berget i den sydvästra delen av anläggningen.

Under andra hälften av 1800-talet började också utvidgningen av hamnen österut med den s.k. Bondbryggan. Hamnens östra del var avsedd för spannmålstransporter till Västra Götaland samt inflottning av virke från Omberg. Virket levererades till det dåvarande sågverket vid kastanjeallén och Skedets såg.

Kronoarbetskåren byggde om hela anläggningen, skapade en större kasern, ett nytt sjukhus och 1880 en ännu större kasern. Hamnen utvidgades mot öster med en längre brygga (Bondbryggan) för omlastning av spannmål mot Västra Götaland samt inflottning av virke. Virket levererades till det dåvarande sågverket vid kastanjeallén och Skedets såg på Skedagatan.

På bilden ovan från 1874 kan man se Borghamn i relation till Västerlösa samt de lokala vägarna: Göta kanalbolagets gamla hamninfart, gamla Borghamnsvägen (Rogslösa–Västerlösa), Långebergsvägen från Västerlösa över Omberg mot Höje/Stocklycke och Skedagatan. Bebyggelsen utmed nedre delen av Skedagatan finns inte längre kvar.

Karlsborgs fästningsmuseum: Karta över kalkstensbrottet i Borghamn 1852–1884

Fästningsmuseets karta visar utvecklingen av Borghamns kalkstensbrott i tre steg från 1852 via 1869 till 1884 med utvidgningar mot söder och öster. Blivande ny hamninfart via Borghamnsvägen samt kanalbolagets gamla infart, som bröts bort.

Utvidgningen av hamnen mot öster visas tydligt. Även detta område byggdes ut i sjön. Byggnaderna uppfördes efter en på 1880-talet upprättad plan.

Fortsättning följer.

En hälsning från Borghamn

Gästrummen och hamnen, 1912